Har pratat med Torhild på kvinnocentrum om min blogg om varför jag inte nånsin skrivit ut hela sanningen på bloggen om vad som hände jag vill inte göra illa någon utan snarare har jag skyddat han som gjort mej så ont jag vet faktiskt inte varför för han har aldrig skyddat mej. Det kommer nog kunna gå 30 år och jag kommer alltid bära med mej den hemska känslan när han gjorde mej så illa vem ger någon rätt att slå någon. Jag försöker att samarbeta för flickornas skull men när du tar dej rätten att kalla mej för olika saker så byggs rädslan på om d jag vart med om jag hade såklart gärna sett att man löste d som två vuxna föräldrar men det blir svårt .

När jag precis blivit kvitt allt som hade med han som gjorde mej så illa slut så kom cancern åh hota med sin existens sen kommer nästa sak och nästa sak det kommer nog liksom aldrig bli lugnt tror jag det är alltid nåt nytt som sker alltid nåt man ska vara rädd och orolig för . Hoppas fan att livet bara kunde vara lättare en så här liksom .

Nu ska jag snart laga mat åh åka ut till dom älskade hästarna