Fredag

Livet
Fredag idag och vintern har åter sitt tag om svanå. Jag hatar vintern så mycket att jag tog semester i 4 veckor så nu har jag 2 veckor kvar. Vi har haft en minst sagt tuff höst och vinter. Inte helt lätt att vara tonårsförälder alltid men nu har vi fått lite verktyg att jobba med. 

Jag har också vart ganska låg i humöret ända sen jag fick min cancer diagnos 2010 så har jag ju fått ångest attacker detta är något jag skäms för och inte kunnat prata om. Jag ska nu också ta tag i det. Även om mitt liv funkar så är det ingen höjdare när det kommer över mig. Därför har jag tänkt börjat blogga igen.

Alva har bytt fotbollslag också så det har vart många cuper här nu sen november så himla roligt och hon är tillbaka inne i mål och hon får stå i ett sånt bra lag och blir lyft av bra tränare och andra spelare i laget mkt roligt och gott för mamma hjärtat. 

Idag blir det storstädning vi är lediga allihopa tillsammans första helgen sen i somras så det blir skönt.

Sen får man inte missa finalen för melodifestivalen imorgon jag håller såklart på Arvingarna. 

Nu ska jag vila och sen ta tag i hemmet 
På återseende 

Cancerresan

Augusti 2010 det var en fin sommarkväll och  vi hade flyttstädat våran lägenhet. Vart jag en gick så blev d blodfläckar. Till slut så gick jag in på toan och bytte binda för 10 gången samma dag. Jag började bli nervös men trodde nog ändå inte d skulle vara cancer. Vi åkte ut till svanå och jag gick till stallet livet var liksom på topp Lilla Olivia var precis 3 månader jag skulle äntligen få det liv jag längtat Så länge efter.

Vi la barnen vi så godnatt till pappa och mamma och sen skulle vi sova. Jag vaknar upp i en blodpöl nån kunde nog ha dött skulle man tro om man såg den. Jag minns Alva som var 4 år skrika mamma mamma det är blod över allt. Mamma och jag åkte in till akuten för något måste ju vara fel.

På akuten var d en läkare jag träffat förut jag minns undersökningen som oerhört plågsam. Du måste upp på operation direkt jag Sa men varför jag vill hem nu barnen vaknar snart. Jag hade såklart ingen talan

Nästa frekvens jag minns är när två läkare kommer in i rummet och säger Sofie din livmoderhals ser väldigt sjuk ut jag Sa vadå cancer vi vet inte säger dom. Som tur är har jag min syster där och hon försöker få reda på vad dom säger. Vi lämnas i rummet vi ringer alla möjliga samtal jag cancer ska jag dö nu... Det blir många undersökningar till slut säger läkaren du måste till Linköping.

Jag åker dit ensam läkaren säger vet du varför du är här nej säger jag för jag vet inte . Du har en 6 cm tumör som sitter mellan urinblåsa och ändtarm. Men det blir en undersökning imorgon då blir du nedsövd.

Jag minns jag låg och väntade länge innan det blir min tur. Läkaren säger att det är bra om jag har stöd när han ska prata med mig. Klockan går och klockan 14 kommer mamma Robin och Olivia.

Vi sitter i rummet och jag hör han prata om undersökning och behandling tumörer och sluta amma du måste sluta amma. Jag tittar mot Robin och mamma och tänker liksom varför är dom så ledsna jag stängde in mig så jag förstod inte att jag hade cancer jag tror inte ens jag förstår det nu, i 6 veckor ska behandlingen fortgå inre behandling starka starka cellgifter som typ kommer göra kroppen helt svag och kanske orkar du inte med den sista. Och så 25 gr yttre strålbehandling.

Vi skulle få bo på Ronald McDonald jag Robin och Olivia och Alva.... pratade mkt med barnen och Eddie sa en gång mamma om du dör konmer allt bara bli svart
Jag tänker inte dö sa jag bara. Jag ska inte dö heller har dom sagt, Det hade dom inte och jag mådde så dåligt över att ljuga för Eddie...

Veckorna gick och på min 28 åriga födelsedag så gjorde jag den första röntgen och vilken present dom kom med Sofie din tumör har krympt fantastiska nyheter. Vi firade på sibylla som vi gjorde varje kväll. Kanske därför jag inte tål höra ordet sibylla ens.

4 november kom farmor och hämtade mig på sjukhuset hon var med mig på den sista strålbehandlingen sen flyttade jag ut från sjukhuset. Jag var där i 3 veckor då jag hade sån ångest så jag kunde inte vara på patient hotellet. Vi åkte hemåt det kändes så otroligt konstigt.  Flickorna kom vi ordna en fest nu skulle jag vara frisk. Det var jag också visade en röntgen några månader senare.

Jag är frisk från cancern men kommer aldrig bli fri från mina strålskador i hela bäcken regionen, och ångest det är det värsta den där jävla ångesten. Men jag får ialf leva mitt liv med min familj.

Läkarna i Linköping räddade mitt liv. Det är jag innerligt tacksam för ❤

Hej på er
Länge sen jag skrev något sist. Nu känner jag att det skulle vara skönt att börja skriva på bloggen igen. Det har hänt en hel del sen jag skrev sist.  

Jag har börjat jobba på Hemtjänsten jobbar bara dagtid vilket passar mig väldigt bra. Cyklar och får motion så det är bara positivt för in del. 

Eddie har tagit studenten och flyttat hemifrån och jobbar och sliter själv nu hela dagarna stora karln.

Vi har två hundar Nasse en Engelsk springer och så Cocos en liten chiuhahua.

Vi bor såklart kvar i svanå här får dom bära mig ut  från.  Vi har lilla Nina kvar. Ja livet är väl kanske ganska exact som d va för ett år sen ungefär då jag skrev sist. 

Just idag är det första Advent och jag kom precis hem från jobbet jobbat helg trots jag inte mått så bra. Har nån B12 brist och får nu sprutor och tabletter jag som hatar medicin. 

Nu är det dags för stallet och sen ska jag duscha och baka och Mysa med tjejerna 
puss och hej

Hej på er
Nu är det väl dags att dra liv i den här gamla bloggen tänker jag. Vad har hänt sen sist jo massor massor.
Vi bor kvar i samma gamla hus på landet. Men barn antalet hemma har minskat. Thea valde att flytta 40 mil till sin pappa och hans fru. Det har alltid varit pappas tjej. Så hon valde det och d verkar fungera väldans bra för henne där.

Jag har börjat jobba enbart natt. Det är mindre stress och jag hinner mer aktiviteter med barnen. Vilket blir mkt mer ju äldre dom blir.

Viktresan går upp och ner har väl inte riktigt hittat motivationen att dra igång riktigt en.

Cancer ångesten är obefintlig. Vilket väl är d jag krigat mest med.

Igår fyllde jag 35 år jag som inte ens trodde jag skulle fylla 30 i present fick jag massor med olika saker ljus ,parfym , telefon , gottis och en popcorn maskin.

Idag ska vi på handboll Alvas första match ska bli spännande 😃 hoppas alla får en fin dag

Min viktresa a

för två veckor sen klev jag på min livsutmaning jag har gjort denna resa förut men då har jag ju gett upp nu ska den hållas hela vägen in i kaklet. Jag firar över två veckor som sockerfri det är stoet men också en sjukt påfrestning för när jag mått dåligt har hag svept Cola eller käkat nåt gott nu har jag fasta mattider med lite mat varje gång. Jag rör på mig varenda dag med så d ska bli ännu bättre resultat nu är jag igång med promenader och så där varje dag eller gym d är jätte skönt verkligen att komma igång med mitt liv hoppas jag lyckas gå ner allt jag vill så man kan vara nöjd med sig själv.
Jag vägde in på 100 kg fy fan att äta upp sig så. Jag som hade gått ner allt. Men men bara kämpa

Mkt nu

Åh vad tiden går fort och vad mycket som händer hela tiden. Just nu är det bara måndag sen söndag. Idag var Nova på ridtävling på järnvägen även om inte det blev så som Nova tyckte det skulle bli så är jag ändå så grymt stolt över min tjej. Att rida den maffiga hästen och den lilla ryttaren på ryggen var häftigt att se tycker Nova ska vara så nöjd över sin insats duktiga lilla Nova.

Igår var vi på Julbord jag och kollegan Solveig lämnade klockan 20 haha så trötta efter jobbnätter.
Karin hade sminkat mig och fixat håret brukar göra d en gång per år och det är till julbord jag får en egoboost för på jobbet sminkar jag mig aldrig eller klär mig i nå fina kläder nu var det allt och d kändes så kul. så Tack till Karin.

Annars så jobbar jag mkt med mig själv på många plan det är en resa som vi håller på med som är jobbig men ändå bra. Så det tar mkt av min energi och tid just nu men tror d kommer vara värt d i slut ändan.

Ska försöka blogga lite nu varje dag kan va mkt som vill ut i hjärtat. Tex bröt jag ihop natten mot onsdag av saknaden av min fina vän Åsa en tjej jag träffade genom min cancer som fanns där när man behövde vi sa alltid att vi skulle sitta på en vacker plats och skåla in våra ny liv cancern tog Åsas liv och jag överlevde den. Jag saknar henne så <3 Snart 3 år sen men saknaden blir inte mindre för det....

Nu ska jag avrunda och sängen väntar God natt Världen

Hej hej
Glömmer liksom hela tiden bort att jag har en blogg. Igår hade vi ett litet familjeråd det började med att Nova och Alva lite halv osams ialf så gav jag alla 5 minuter var inklusive Robin att berätta va dom tycker om och vad dom tycker vi ska göra bättre det var faktiskt otroligt inspirerande så det ska jag fortsätta med.

Jag tränar ju Alvas fotbollslag och i helgen va vi på konferens med SIS det va lärorikt och bra att få träffa alla jag känner mig verkligen otroligt inspirerad att fortsätta fullfart framåt nu. Idag kliver jag på natt 1/2 jag har migrän idag så känns så där men hinner väl repa mig till kvällen på fredag ska jag och flickorna åka till Stockholms horseshow blir kul det nu ska vi ner och mocka
Puss och kram på er