Cancerresan

Augusti 2010 det var en fin sommarkväll och  vi hade flyttstädat våran lägenhet. Vart jag en gick så blev d blodfläckar. Till slut så gick jag in på toan och bytte binda för 10 gången samma dag. Jag började bli nervös men trodde nog ändå inte d skulle vara cancer. Vi åkte ut till svanå och jag gick till stallet livet var liksom på topp Lilla Olivia var precis 3 månader jag skulle äntligen få det liv jag längtat Så länge efter.

Vi la barnen vi så godnatt till pappa och mamma och sen skulle vi sova. Jag vaknar upp i en blodpöl nån kunde nog ha dött skulle man tro om man såg den. Jag minns Alva som var 4 år skrika mamma mamma det är blod över allt. Mamma och jag åkte in till akuten för något måste ju vara fel.

På akuten var d en läkare jag träffat förut jag minns undersökningen som oerhört plågsam. Du måste upp på operation direkt jag Sa men varför jag vill hem nu barnen vaknar snart. Jag hade såklart ingen talan

Nästa frekvens jag minns är när två läkare kommer in i rummet och säger Sofie din livmoderhals ser väldigt sjuk ut jag Sa vadå cancer vi vet inte säger dom. Som tur är har jag min syster där och hon försöker få reda på vad dom säger. Vi lämnas i rummet vi ringer alla möjliga samtal jag cancer ska jag dö nu... Det blir många undersökningar till slut säger läkaren du måste till Linköping.

Jag åker dit ensam läkaren säger vet du varför du är här nej säger jag för jag vet inte . Du har en 6 cm tumör som sitter mellan urinblåsa och ändtarm. Men det blir en undersökning imorgon då blir du nedsövd.

Jag minns jag låg och väntade länge innan det blir min tur. Läkaren säger att det är bra om jag har stöd när han ska prata med mig. Klockan går och klockan 14 kommer mamma Robin och Olivia.

Vi sitter i rummet och jag hör han prata om undersökning och behandling tumörer och sluta amma du måste sluta amma. Jag tittar mot Robin och mamma och tänker liksom varför är dom så ledsna jag stängde in mig så jag förstod inte att jag hade cancer jag tror inte ens jag förstår det nu, i 6 veckor ska behandlingen fortgå inre behandling starka starka cellgifter som typ kommer göra kroppen helt svag och kanske orkar du inte med den sista. Och så 25 gr yttre strålbehandling.

Vi skulle få bo på Ronald McDonald jag Robin och Olivia och Alva.... pratade mkt med barnen och Eddie sa en gång mamma om du dör konmer allt bara bli svart
Jag tänker inte dö sa jag bara. Jag ska inte dö heller har dom sagt, Det hade dom inte och jag mådde så dåligt över att ljuga för Eddie...

Veckorna gick och på min 28 åriga födelsedag så gjorde jag den första röntgen och vilken present dom kom med Sofie din tumör har krympt fantastiska nyheter. Vi firade på sibylla som vi gjorde varje kväll. Kanske därför jag inte tål höra ordet sibylla ens.

4 november kom farmor och hämtade mig på sjukhuset hon var med mig på den sista strålbehandlingen sen flyttade jag ut från sjukhuset. Jag var där i 3 veckor då jag hade sån ångest så jag kunde inte vara på patient hotellet. Vi åkte hemåt det kändes så otroligt konstigt.  Flickorna kom vi ordna en fest nu skulle jag vara frisk. Det var jag också visade en röntgen några månader senare.

Jag är frisk från cancern men kommer aldrig bli fri från mina strålskador i hela bäcken regionen, och ångest det är det värsta den där jävla ångesten. Men jag får ialf leva mitt liv med min familj.

Läkarna i Linköping räddade mitt liv. Det är jag innerligt tacksam för ❤