Det kommer aldrig vara över för mig

Tänkte det var länge sen jag bloggade så behöver ventilera lite. För ganska exakt 5 år sen denna tid gjorde vi omfattande undersökningar på min livmoderhals. Jag var så otroligt rädd. I flera veckor fick jag vänta på besked. Det första definitiva beskedet tog jag emot själv. Doktorn i Linköping undersökte mina lungor inför en nedsövning. Hon prata lite en mkt vänlig doktor jag tänkte inte ens på varför dom var två stycken. Ann-Sofie vet du varför du är
Här nej sa jag jo du har en 6cm tumör. Ja sa vadå cancer ja sa hon.  Jag bröt ihop totalt jag hyperventilerade åh grät (skrek). Hon ringde till specialdoktorn som skulle ha hand om mej så han kom tillbaka till sjukhuset. Han satt nog med mej 1,5 timme. HEmma hade Jag 5 barn åh en bebis på 3 månader som behövde sin mamma extra mycket: och en man som ställde upp så nå otroligt. Ett hem jag hade väntat på att då bo i sen jag var 16 år.

Dagen efter sövdes jag ner. Sen kom mamma robin åh pappa och Olivis. Då sa doktorn att det inte var. Värre en han trodde. Åh att jag skulle strålbehandlas åh få cellgifter i 6 veckor skulle vi befinna oss i Linköping. Hela alltet slog ner som en bomb. Vi skulle till att ha rättegång för en händelse som jag vart utsatt för i 5 år en dag jag hade längtat på så det skulle få ett slut men nej.

Vi åkte hem solen sken och det var en typiskt fin sensommar eftermiddag. Vi såg nog ut som en vanlig familj när vi stannade för att äta i kungsör det var bara att i bilen låg en tystnad och en rädsla. Och en jävla massa broschyrer om cancer. Och i den unga mamman satt en 6cm tumör som skulle bort. .:::

I 6 veckor bröts min kropp ner. Magen är förstörd urinblåsan är förstörd mitt skelett i ryggen är sönderstrålat min själ har fått sig en massa törnar jag är inte odödlig som Jag trodde.

Jag har förlorat 3 fina vänner som inte hade samma tur som mej!!!

Jag har läst om Linda på Expressen som inte heller hade samma tur som mej. Jag är så tacksam att Jag lever och får dela Mitt liv med så mkt fina människor. Just nu börjar det en jobbig tid i mitt liv det har det gjort varje år sen den dagen 30 augusti 2010 när jag fick det där beskedet. Nu är den lilla 3 månaders bebisen en ljuvlig tjej på 5 år och 3 månader dom andra så fina ungar men det var Olivis som rädda sin mammas liv för utan henne hade jag aldrig sökt hjälp då hade Jah trott det var min mens. Nu ska jag njuta av att se hösten komma och minnena från min resa snart bleknar ut och försvinner sakta sakta igen. För 5 år sen såg Jag redan mitt liv ta slut varenda dag är viktig för mej.

Jag har inte samma kropp som för 5 år sen den är sönderstrålad lite här och var. Men den där gamla Sofie ser jag mer och mer av. Åh alla cancer nojor blir bara mindre och mindre.
Nu lever vi livet som det var den sist dagen

Fuck cancer 

Jag känner en sån jävla ilska i kroppen jag tänker på alls våldsdåd i Sverige. Lisa Holm , den stackars tjejen i spåret men såklart tänker jag på morden på Ikea igår. Ikea som man så många gånger besöker under åren. Hur fan kan detta avskyvärlda dåd ske i Sverige.

För varje dag som går så blir det ett sjukare samhälle att låta våra barn växa upp i vad ska man göra åt detta. Detta kommer säkert bli en vardag d är så ledsamt åh sjukt tankarna går till anhöriga 😟

Hejsan
Har inte haft tid att skriva som vanligt dock kan jag inte helt släppa denna blogg.
Förra helgen var jag borta på roligheter först på fredagen åkte Jag till Lindesberg åh hängde med familjen grans fina människor det där. På lördagen for jag och monkan på kryssning med cinderella så jävla roligt vi har aldrig vart bara jag och monkan så där så d va grymt roligt att då liten egentid med mycket dricka mat åh prat och dans tack min fina vän.

I onsdags var jag hos kickan då hade Jenny åh kickan gått ihop om halvåtta hos mig grymt god mat ju. Olivia var och red med och så hade vi hästis kollen.

Torsdags var jag ut på en ridtur med Sara med flera från stallet det va så roligt blev en del galopp i galopp backarna svala bara flög fram. Det tar nog ett år innan man hittar varandra åh det tycker jag vi har gjort nu min fina lilla häst. Igår jobbade jag kväll bytte från dagen för jag behövdes på kvällen gick hur fint som helst det gäller att inte se det negativa så går d vägen liksom.

Idag är vi bara hemma jag och lilla fisen. Vi inväntar flickorna imorgon då ska vi ha kalas för Alva åh ge henne alla sina saker Jah hoppas hon blir nöjd jag lyckades bra med hennes shopping. Åh sen får dom sina väskor åh kepsar hoppas dom blir nöjda åh glada. I 4 veckor har dom vart borta det är så lång tid egentligen saknat dom varje dag så blir skönt att dom kommer hem igen .