Åh vad tiden går fort och vad mycket som händer hela tiden. Just nu är det bara måndag sen söndag. Idag var Nova på ridtävling på järnvägen även om inte det blev så som Nova tyckte det skulle bli så är jag ändå så grymt stolt över min tjej. Att rida den maffiga hästen och den lilla ryttaren på ryggen var häftigt att se tycker Nova ska vara så nöjd över sin insats duktiga lilla Nova.
Igår var vi på Julbord jag och kollegan Solveig lämnade klockan 20 haha så trötta efter jobbnätter.
Karin hade sminkat mig och fixat håret brukar göra d en gång per år och det är till julbord jag får en egoboost för på jobbet sminkar jag mig aldrig eller klär mig i nå fina kläder nu var det allt och d kändes så kul. så Tack till Karin.
Annars så jobbar jag mkt med mig själv på många plan det är en resa som vi håller på med som är jobbig men ändå bra. Så det tar mkt av min energi och tid just nu men tror d kommer vara värt d i slut ändan.
Ska försöka blogga lite nu varje dag kan va mkt som vill ut i hjärtat. Tex bröt jag ihop natten mot onsdag av saknaden av min fina vän Åsa en tjej jag träffade genom min cancer som fanns där när man behövde vi sa alltid att vi skulle sitta på en vacker plats och skåla in våra ny liv cancern tog Åsas liv och jag överlevde den. Jag saknar henne så <3 Snart 3 år sen men saknaden blir inte mindre för det....
Nu ska jag avrunda och sängen väntar God natt Världen
lördag 10 december 2016
måndag 21 november 2016
Hej hej
Glömmer liksom hela tiden bort att jag har en blogg. Igår hade vi ett litet familjeråd det började med att Nova och Alva lite halv osams ialf så gav jag alla 5 minuter var inklusive Robin att berätta va dom tycker om och vad dom tycker vi ska göra bättre det var faktiskt otroligt inspirerande så det ska jag fortsätta med.
Jag tränar ju Alvas fotbollslag och i helgen va vi på konferens med SIS det va lärorikt och bra att få träffa alla jag känner mig verkligen otroligt inspirerad att fortsätta fullfart framåt nu. Idag kliver jag på natt 1/2 jag har migrän idag så känns så där men hinner väl repa mig till kvällen på fredag ska jag och flickorna åka till Stockholms horseshow blir kul det nu ska vi ner och mocka
Puss och kram på er
Glömmer liksom hela tiden bort att jag har en blogg. Igår hade vi ett litet familjeråd det började med att Nova och Alva lite halv osams ialf så gav jag alla 5 minuter var inklusive Robin att berätta va dom tycker om och vad dom tycker vi ska göra bättre det var faktiskt otroligt inspirerande så det ska jag fortsätta med.
Jag tränar ju Alvas fotbollslag och i helgen va vi på konferens med SIS det va lärorikt och bra att få träffa alla jag känner mig verkligen otroligt inspirerad att fortsätta fullfart framåt nu. Idag kliver jag på natt 1/2 jag har migrän idag så känns så där men hinner väl repa mig till kvällen på fredag ska jag och flickorna åka till Stockholms horseshow blir kul det nu ska vi ner och mocka
Puss och kram på er
torsdag 11 augusti 2016
Livet
Hejsan
Nu är det väl dags att blåsa liv i den här gamla bloggen. Glömmer alltid bort att blogga kanske inte har så jätte mkt att dela med mig av.
Nu är det väl dags att blåsa liv i den här gamla bloggen. Glömmer alltid bort att blogga kanske inte har så jätte mkt att dela med mig av.
Idag kom det upp den där dagen om cancern när dom trodde jag hade fått cancer det är 6 år sen idag jag minns att jag bara låg i en fosterställning och planerade min begravning och nu lever jag mer en nånsin. Tänkte skriva lite om Sommaren 2016.
Vi har vart två gånger i skåne det var mysigt bägge gångerna det är ganska skönt att bara komma bort och vara Kul att träffa alla där nere också såklart.
Väl hemma den 3 Augusti skrevs det historia haha jag fick mitt körkort. Så nu kan jag åka själv. Igår började dock bilen lukta bränt så blev lite rädd eller mkt rädd. Stod där som ett fån och visste inte alls vad jag skulle göra haha.
Nu idag blev jag långledig igen fram till 24 augusti välförtjänt tycker jag vi har jobbat så mkt exra vi som jobbat natt så ledighet är bra.
Har väl inte så mkt att skriva om Puss oh hej
lördag 28 maj 2016
En tjockis bekännelse
Hallå
får inte till nån bloggdesign och jag får inte till tiden att blogga riktigt men vi försöker väl igen tycker jag.
Har tagit tag i den gamla psykiska som ligger och gror i hjärtat som kanske gör att jag är den jag är idag. Försöker jobba med allt det där jobbiga som sitter ivägen för att komma tillbaka till den glada och positiva tjejen. Har fått en underbar människa som ska hjälpa mig lösa alla knutar. Och när jag är där är det min timme och ingen annans det är så lätt att glömma bort sig själv. Jag har bestämt att denna blogg även kommer vara så brutalt jävla ärlig så orkar ni inte läsa så scrolla ner. Nu är det min tur att ta kontrollen över mitt liv. Och älska mig själv igen...
Det här med vikten har gått överstyr jag har verkligen inte väg så här mkt på väldigt länge men samtidigt har jag inte haft ork att ta tag i d heller och har väl egentligen inte kraften till att hitta den där energin jag hade förut när jag sprang som en galning mår dåligt när jag läser hur jag höll på förra året. Jag är egentligen inte missnöjd över min kropp trots att den drar för stora kläder för att dölja kroppen trots att jag måste ha denna storlek jag fick beställa. Denna kropp har kämpat mer en dom flestas i sån ung ålder när jag blev gravid som 14 åring tills nu när jag slagits mot cancer den har orkat bära 6 fantastiska barn. Såklart skulle min kropp må bra av att gå ner kanske 10 kg men just nu ser jag ut så här och får vara nöjd över det. Imorgon är en annan dag jag kanske känner på andra sätt då.
får inte till nån bloggdesign och jag får inte till tiden att blogga riktigt men vi försöker väl igen tycker jag.
Har tagit tag i den gamla psykiska som ligger och gror i hjärtat som kanske gör att jag är den jag är idag. Försöker jobba med allt det där jobbiga som sitter ivägen för att komma tillbaka till den glada och positiva tjejen. Har fått en underbar människa som ska hjälpa mig lösa alla knutar. Och när jag är där är det min timme och ingen annans det är så lätt att glömma bort sig själv. Jag har bestämt att denna blogg även kommer vara så brutalt jävla ärlig så orkar ni inte läsa så scrolla ner. Nu är det min tur att ta kontrollen över mitt liv. Och älska mig själv igen...
Det här med vikten har gått överstyr jag har verkligen inte väg så här mkt på väldigt länge men samtidigt har jag inte haft ork att ta tag i d heller och har väl egentligen inte kraften till att hitta den där energin jag hade förut när jag sprang som en galning mår dåligt när jag läser hur jag höll på förra året. Jag är egentligen inte missnöjd över min kropp trots att den drar för stora kläder för att dölja kroppen trots att jag måste ha denna storlek jag fick beställa. Denna kropp har kämpat mer en dom flestas i sån ung ålder när jag blev gravid som 14 åring tills nu när jag slagits mot cancer den har orkat bära 6 fantastiska barn. Såklart skulle min kropp må bra av att gå ner kanske 10 kg men just nu ser jag ut så här och får vara nöjd över det. Imorgon är en annan dag jag kanske känner på andra sätt då.
I sommar ska jag bara njuta av livet kanske inte vräka i mig saker men äta d jag är sugen på just för stunden så kanske jag tar tagen i vikten i augusti såklart var jag nöjd över vad jag hade åstadkommit men just nu har jag inte energi att ta tag i det heller nu lever vi här och nu...
Jag har faktiskt bara 8 små arbetspass kvar till semester underbart. Det har vart ett långt år med mycket tråkiga saker på alla plan men nu kan det bara bli bättre.
Den 20 Juni åker vi ner till skåne underbart. Dags att gå och sova nu
Puss på er bjuder på en bild på en trött människa
söndag 17 april 2016
Nu har jag en dator så lite lättare att blogga då. Ser att jag haft några få inne på bloggen trots jag inte varit inne själv så tänkte börja blogga nu ändå.
Här går livet i rask takt framåt både jobbiga saker och mindre jobbiga saker händer. Att vara förälder till barn med diagnoser kan göra att man ibland är trött.
Jag´har börjat jobba natt en period vet inte hur länge ialf till 31/8 sen vet jag inte om jag ska tillbaka till dagen eller inte. Inatt ska jag jobba extra ialf. Har tagit några extra pass då och då. Känns bra med extra pengar till sommaren. Vi har ju en blivande 6åring här hemma tänk att hon snart ska börja i förskoleklass. så himla roligt. Det är på barnen man ser att tiden går. Eddie blir 17 år i sommar inte klokt liksom att han som nyss var nyfödd är så stor.
Har köpt en liten körponny istället för Svala många anledningar till det men mest för jag blev rädd att rida. Och att sitta bakom en häst känns bättre på nåt sätt. Nu ska jag ner och mocka och sen ta en runda med Nina (hästen ) Skriver lite mer imorgon .
onsdag 16 mars 2016
Fuck Cancer
Sommaren 2010 en nybliven mamma som var blek och hade otroliga blödningar en mamma som inte trodde att hon skulle kunna ha drabbats av cancer en natt som skakade en hel familj.
Augusti 2010 vakna jag i en blodpöl. Åkte in till akuten blev snabbt nedsövd och kollad. Blev senare iväg skickad till Linköping svaret var hemskt en 6 cm tumör som måste bort men det gick inte med operation. Så jag fick cellgifter och strålning en fruktansvärd tid. Fick min behandling i linköping så var ifrån familjen i 6 veckor. Väl där ifrån kom jag som en skadeskjuten fågel. Strålskador på tarmar och urinblåsan hade en spridning till lymfkörtlar så dom kötta på ganska friskt med strålningen lite för bra men tumören krympte och i januari 2011 var den helt borta. Den lämna bara en sargad kropp och själ en själ jag försökt bygga upp sen dagen taxin lämnade linköping.
Den som aldrig haft cancer vet inte vilka griller man kan få i skallen efter en sån här sak. Det är väl det som har vart det värsta. Jag har förlorat 3 Av mina "cancer systrar" 3 fantastiska tjejer som sa allihopa lev livet 3 tjejer jag hyllar 3 tjejer som fått mig att kämpa. Jag fick behålla mitt liv jag får fortsätta vara Robins fru jah får fortsätta vara 6 barns mamma.
Det finns såklart människor som jag hyllar genom denna resa min fantastiska man min fina syster och mamma och pappa mina svärföräldrar min svägerska Fia och Robins farmor och farfar mina bröder och en rad underbara vänner men dom som fått mig att orka är mina 6 underbara Ungar. Jag tackar även all släkt och vänner som funnits där för mig tack Robin för tårarna du torkat och för du alltid finns där.
Jag har haft ångest i 5.5år jag har gråtit vart rädd och planerat min begravning säkert 10 gånger. Igår var jag rädd otroligt rädd var detta min sista kontroll.Jag satt i väntrummet och sköterskan kom en sköterska som jobbat där under alla mina kontroller. Jag satt i stolen med naglarna på armstödet jag andades jag försökte tänka att såklart är detta sista gången jag är här. Min fantastiska läkare kollade noga och sen rev han min lapp med alla kontroller så jävla magiskt jag var så otroligt rörd han med jag tackar av hela mitt Hjärta alla läkare som funnits med på denna resa alla som räddade mitt liv. Jag har aldrig vågat fråga hur alvarligt detta vart men igår fråga och jag har haft spridning till körtlar och det gick ej att operera därav av mina strålskador men vem bryr sig om magen bråkar om man har smärta i kroppen jag besegra cancern cancern fick pisk och dog.
Nu ska jag lämna denna hemska tid bakom mig
Fuck Cancer nu lever vi livet man vet aldrig vad den har i sin gömma Lev här och nu
Augusti 2010 vakna jag i en blodpöl. Åkte in till akuten blev snabbt nedsövd och kollad. Blev senare iväg skickad till Linköping svaret var hemskt en 6 cm tumör som måste bort men det gick inte med operation. Så jag fick cellgifter och strålning en fruktansvärd tid. Fick min behandling i linköping så var ifrån familjen i 6 veckor. Väl där ifrån kom jag som en skadeskjuten fågel. Strålskador på tarmar och urinblåsan hade en spridning till lymfkörtlar så dom kötta på ganska friskt med strålningen lite för bra men tumören krympte och i januari 2011 var den helt borta. Den lämna bara en sargad kropp och själ en själ jag försökt bygga upp sen dagen taxin lämnade linköping.
Den som aldrig haft cancer vet inte vilka griller man kan få i skallen efter en sån här sak. Det är väl det som har vart det värsta. Jag har förlorat 3 Av mina "cancer systrar" 3 fantastiska tjejer som sa allihopa lev livet 3 tjejer jag hyllar 3 tjejer som fått mig att kämpa. Jag fick behålla mitt liv jag får fortsätta vara Robins fru jah får fortsätta vara 6 barns mamma.
Det finns såklart människor som jag hyllar genom denna resa min fantastiska man min fina syster och mamma och pappa mina svärföräldrar min svägerska Fia och Robins farmor och farfar mina bröder och en rad underbara vänner men dom som fått mig att orka är mina 6 underbara Ungar. Jag tackar även all släkt och vänner som funnits där för mig tack Robin för tårarna du torkat och för du alltid finns där.
Jag har haft ångest i 5.5år jag har gråtit vart rädd och planerat min begravning säkert 10 gånger. Igår var jag rädd otroligt rädd var detta min sista kontroll.Jag satt i väntrummet och sköterskan kom en sköterska som jobbat där under alla mina kontroller. Jag satt i stolen med naglarna på armstödet jag andades jag försökte tänka att såklart är detta sista gången jag är här. Min fantastiska läkare kollade noga och sen rev han min lapp med alla kontroller så jävla magiskt jag var så otroligt rörd han med jag tackar av hela mitt Hjärta alla läkare som funnits med på denna resa alla som räddade mitt liv. Jag har aldrig vågat fråga hur alvarligt detta vart men igår fråga och jag har haft spridning till körtlar och det gick ej att operera därav av mina strålskador men vem bryr sig om magen bråkar om man har smärta i kroppen jag besegra cancern cancern fick pisk och dog.
Nu ska jag lämna denna hemska tid bakom mig
Fuck Cancer nu lever vi livet man vet aldrig vad den har i sin gömma Lev här och nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)